I torsdags begravdes min lilla mormor! Det sista gången vi fick ta farväl utav henne! Nu finns hon verkligen inte mera, kommer aldrig mera få se henne eller prata med henne! Usch vad jobbigt! 

Har alltid vetat att hon var en helt underbar kvinna men i torsdags fick man det verkligen bekräftat att det inte bara var vi familj som tyckte det. Så många hjärtan hon har berört! Så många människor hon nu lämnat i sorg! Var ca 100 personer som kom  för att ta farväl utav min mormor. Alla hade nått fint att säga om henne! 

Tack till hennes fina vänner som hade så fina tal om henne, hålla tillbaka tårarna där var betydligt mycket svårare än vad jag trodde. 

 

Jag har alltid haft enormt svårt att visa känslor, har alltid tyck att det är sjukt jobbigt och jag sörjer heller inombords! Har alltid känt en press och visa mig stark, för vem vet jag inte! Tror kanske det är en försvars mekanism och den jag måste visa mig stark för är mig själv! Men det har funkat för mig, jag mår bäst om jag gör så! Jag går hellre hem sen, gråter och tänker i min ensamhet, där jag får vara själv bara jag och mina känslor! Det är nog inte många som sett mig gråta..

 Men i torsdags var det riktigt jobbigt! Jag hade en klump i magen och halsen hela tiden och ville helst bara börja stört gråta! Kunde inte hålla i mot några tårar och fick låta det komma! 

Men mot slutet stax innan vi skulle åka hem mådde jag så illa, var så slut och hade så ont i huvudet! Antagligen utav att jag kämpade så mycket för att inte bryta ihop! 

 

Det var så fint, alla fina blommor som alla hade köpt, kistan och hela ceremonin! Till och med vädret sken över mormor! Alla var perfekt och vi fick en så fin dag och ett helt underbart förväll! 

 

Min älskade mormor vi saknar dig redan, du kommer att finas i vårar hjärtan och tankar varje dag! Vet att du kommer vara hos oss hela tiden och vaka över oss. Lyckan är stor över att du fick chansen och träffa lilleman innan du lämnade oss!

Vi har många fina minen med dig som aldrig kommer att glömmas! 

Vila i frid nu min vackra underbara mormor så ses vi nångång igen!! 

 

 

"Tack för Din alltid så

hjälpsamma hand

Så snar till hjälp, så ofta

den hann

Tack för de tjänande

stegen Du gick

Tack för all ömhet vi såg i

Din blick

Du hade ett hjärta så

innerligt gott

Vi tacka Dig vill för allt

vad vi fått

Tack och farväl från oss

Dina kära

Vi vet att vi stodo Ditt

hjärta så nära.

 

Tack mormor, tack för Allt!"